paniksvettångestännumerpanik..

Jag är den första att säga att jag har gjort mycket dumma och korkade saker i mitt liv, det är inget jag sticker under stolen med. Under de snart 22 levda åren har jag gjort mycket.. men ingenting så dumt, onödigt, frustrerande, korkat, farligt som detta. Jag svettas och bara tänker på... hur bra jag lyckas med att inte tänka ibland. Tänk er detta:

En vacker fredag i stan, otroligt varmt, solen skiner, några lyckade inköp till garderoben. Jag går med min mor som nyligen vart på middag i min relativt ny inredda lägenhet tillsamman med en annan familj, och apropå det börjar vi diskutera min fina citrusväxt som växer så fint, så fint (detta då hon, liksom alla andra i min närhet, tror att jag kommer ta död på alla växter jag får tag på, och bara ger mig sådana som skulle överleva en istid och orkan samtidigt). DÅ kommer jag på att... men.. jag satte ju på en kastrull vatten innan jag gick... bara för att den nedrans växten ska ha kalkfritt vatten... stängde jag av plattan?... eller?... !!???! ringer akut till Joakim för att kolla om han stände av plattan.. nej, inte han heller. Näst intill springer ifrån min mor, slänger mig in i tunnelbanan, och tro mig, ingen har tagit sig fortare hem än detta. Klackarna bränner i hälarna när jag väl sprungit hem, flåsande, svettandes, och halvt panikslagen ser jag att det i alla fall inte ryker ur brevlådan.. pewe.. luktar lite konstigt...
En trasig kastrull senare kan jag lugna ner mig.
Panikångesten börjar avta, sakta men säkert.
Hur kan man göra något så... kliché? som att glömma en platta på? tre.. över TRE timmar var plattan på. Och var jag så vettig och satte den på en normal värme, som 4an eller så? Nejdå! Det är klart att jag har satt den på 6an.

okej, jag har kanske gjort dummare saker i mitt liv. Men visst var det ett tag sedan jag var så här orolig för något!