jag hatar det. den har gangen var han smal, som nar vi va sma och han var valdigt sjuk. vi var pa en kryssning av nagon anledning, jag och min familj. nagot gjorde att jag visste att han var tillbaka. jag kollar mot trappan som ser precis ut som den vi hade i vart gamla radhus, med en grind som skulle fungera som hinder for sma vandrande barn om natterna. den lilla tragrinden som plotsligt star for mer an vad den borde. han kliver over den och plotsligt ar vi inte langre i var forra hall utan pa baten igen. det var sa lange sedan, over... 6? 7? 8? ar.
jag staller mig upp, benen bar mig knappt. jag staplar mig fram mot honom i all min misstro. benen ar inte langre starka nog, jag faller. men visst finns han dar och tar emot mig.
det sista jag kommer ihag ar att jag grater ohammat och ber honom av hela mitt hjarta att inte forsvinna igen.
jag vaknar upp av att tarnarna rinner som en flod ner for kinderna. insikten av att han inte ar tillbaka tar en bra stund att smalta. jag hatar det har.
lördag 21 november 2009
måndag 16 november 2009
lyckan av livet jag lever och det som kommer efter detta!
Jag har inte skrivit har pa jattelange, vad hande sist? Vi va fortfarande i agnes waters va? Eller straxt efter det. Jaja, mycket har ju hant efter det. Vi har haft fettisdagar i noosa da vi bara at pa kfc och subway dagarna i anda mellan utgangar och strandbesok. Spenderade en heldag pa Australian Zoo och klappade kangrusar, koalor och alla sorters galna djur! Mjuka som fa, och visst var det nara att nagon hamnade med i ryggsacken pa vagen hem.
'
Sedan bar det av mot surfers paradise, dit man aker bara for att festa och ligga pa den enorma stranden som ligger… ja, i stort satt i staden. Det blev party forsta dagen, fyra olika klubbar pa en kvall, en gratis drink pa varje stalle och en shot att starta kvallen med pa hostlet. Party party! Men mer fest an sa blev det inte. Vi borjade roa oss med andra saker istallet. En helkvall i en arcadhall, barnsligt... eller bara jatteroligt? Vi gjorde i alla fall av med 60$ dar, men visst maste man val ha lite av barnasinnet kvar och glomma vardet av pengar? och vattenpark? Klaaaaart! Wet n’ wild here we come. Vi akte massa roliga saker, och visst skrek man till lite da och da. Vi hittade tva sma pojkar vi racade med, och pa vag upp pa nagon vattenkana bad dom oss saga nagot pa svenska och mika delade med sig av den brilianta komentaren ”ni ser valdigt sma ut”. Tro det eller ej sa hade hon inte lust att forklara vad det betydde efter hon yttrat orden. (belive you me, jag skrattade mycket da!)
Nu befinner jag mig i byron bay som ska vara den sista anhalten (om man bortser fran sydney som vi flyger fran om bara nagra dagar (!!)) i australien. Och vet ni vad? Idag. Nagra timmar sedan. 4.2 km upp i luften. Trumvirvel…….. hoppade jag ut fran ett fullt fungerande flygplan! Jag har nu alltsa gjort en av de saker jag satt som livsmal, jag har hoppat fallskarm! Hur ska jag jag beskriva det? Gar det att beskriva? Man borjar med att vanta, i nastan 30 minuter, bara for att komma upp till ratt hojd. Pa den tiden hinner man bli lite uttrakad och glomma vad man ska gora. Ja, jo, tills han faktist oppnar dorren till flygplanet och det blaser som galet. Sticker ut benen ur planet och har valdigt svart att halla dom stilla da det blser sa forbannat mycket . AND JUMP! Den forsta shocken/ruset/adrenalinkicken nar man hoppar ut ur ett flygplan ar obeskrivlig. Och faktum ar att man faktist far skrika och svara hur mycket som halst, for jag aker snabbare an ljudet sa varken jag eller han bakom mig hor vad jag sager eller skriker! Landningen sker, adrenalin, mika ar redan nere. Springer mot varandra i slowmotion och kramar varandra hojtar och stojar. Gor var fina lilla dans vi kom pa pa fyllan och dansade runt en fransk kille pa gatan. Avslutade det hela med ett glas champange, som satt battre an vad den borde gora.
'
Sedan bar det av mot surfers paradise, dit man aker bara for att festa och ligga pa den enorma stranden som ligger… ja, i stort satt i staden. Det blev party forsta dagen, fyra olika klubbar pa en kvall, en gratis drink pa varje stalle och en shot att starta kvallen med pa hostlet. Party party! Men mer fest an sa blev det inte. Vi borjade roa oss med andra saker istallet. En helkvall i en arcadhall, barnsligt... eller bara jatteroligt? Vi gjorde i alla fall av med 60$ dar, men visst maste man val ha lite av barnasinnet kvar och glomma vardet av pengar? och vattenpark? Klaaaaart! Wet n’ wild here we come. Vi akte massa roliga saker, och visst skrek man till lite da och da. Vi hittade tva sma pojkar vi racade med, och pa vag upp pa nagon vattenkana bad dom oss saga nagot pa svenska och mika delade med sig av den brilianta komentaren ”ni ser valdigt sma ut”. Tro det eller ej sa hade hon inte lust att forklara vad det betydde efter hon yttrat orden. (belive you me, jag skrattade mycket da!)
'
Nu befinner jag mig i byron bay som ska vara den sista anhalten (om man bortser fran sydney som vi flyger fran om bara nagra dagar (!!)) i australien. Och vet ni vad? Idag. Nagra timmar sedan. 4.2 km upp i luften. Trumvirvel…….. hoppade jag ut fran ett fullt fungerande flygplan! Jag har nu alltsa gjort en av de saker jag satt som livsmal, jag har hoppat fallskarm! Hur ska jag jag beskriva det? Gar det att beskriva? Man borjar med att vanta, i nastan 30 minuter, bara for att komma upp till ratt hojd. Pa den tiden hinner man bli lite uttrakad och glomma vad man ska gora. Ja, jo, tills han faktist oppnar dorren till flygplanet och det blaser som galet. Sticker ut benen ur planet och har valdigt svart att halla dom stilla da det blser sa forbannat mycket . AND JUMP! Den forsta shocken/ruset/adrenalinkicken nar man hoppar ut ur ett flygplan ar obeskrivlig. Och faktum ar att man faktist far skrika och svara hur mycket som halst, for jag aker snabbare an ljudet sa varken jag eller han bakom mig hor vad jag sager eller skriker! Landningen sker, adrenalin, mika ar redan nere. Springer mot varandra i slowmotion och kramar varandra hojtar och stojar. Gor var fina lilla dans vi kom pa pa fyllan och dansade runt en fransk kille pa gatan. Avslutade det hela med ett glas champange, som satt battre an vad den borde gora.
'
Allt jag kan saga ar att livet ar underbart och jag far stundtals uppenbarelser hur lycklig jag ar. Jag ar lycklig over att vara har i australien och ha det sa otroligt bra och fa gora min grej med mina vanner. Att snart fa aka till USA och kanna pa ett helt annorlunda liv dar och se en annan varldsdel . Att, samtidigt som allt detta hander, kunna langta hem. Till mamma, joakim, vanner, jobb, plugg, lagenhet, jul, fiskarna, ett liv efter detta!
'
söndag 1 november 2009
oh, du ljuva frihet.
har suttit har ett tag och forsokt hitta nagot bra satt att borja detta inlagg. jag kommer inte pa nagot bra, vitsigt eller ens vanligt satt. jag kanner mig smatt avdomnad efter allt som hant, eller det som inte hant? eller.. hmm...
'
jaja, de senaste tva veckor har i alla fall blivit spenderade i agnes waters/town of 1770. planen var tva dagar dagar, hur gick detta till? forst och framst var det for att vi skulle ta dykcert som vi stannade langre. det va meningen ja.. jag borjade, men hoppade snart av da insikten att jag inte har nagot i vatten att gora kom over mig. det tog inte lang tid, dyka och vatten ar inte min grej. bra nu vet jag det. det visste jag kanske innan ocksa, eller trodde/anade iaf, men nu vet jag. stannade och stottade mika i hennes grej och akte sedan ut pa stora barriarrevet och snorklade istallet. och vet ni vad? jag sag en skoldpadda! det va precis det jag ville. fiskar? jo, dom sag jag ocksa. men sa fort dom lite storra va i narheten simmade jag snabbt ivag och nynnade pa en trudelutt som gick nagot liknande: don't like the big fish, don't look at the big fish. simpel, men melodin var storslagen, lovar.
'
och jag vet inte hur jag ska forklara den andra handelsen. den ar for storslagen for att vara sann. man kan saga att det ar, och har varit, min stora drom. ja, det kan jag nog.
det artade sig val sa att i det mindre katastrofala forsoket att ta dykcert sa foreslog lararen vi hade att jag skulle testa akrobatikflyg. det skulle nog passa mig battre. DET PASSADE MIG PERFEKT!
fan.. kan inte ga in pa detaljer.. men vet ni vad? jag va som fisk i vattnet (ja, jag inser hur daligt ordval detta var da jag misslyckades miserabelt pa att just vara i vattnet, men det far ga!) dar uppe! piloten var sa imponerad med mig att han akte direkt till dyklararen och skulle skryta om mig. jag har aldrig i hela mitt liv fatt sa mycket komplemanger om nagot jag gjort forut. jag ar faktist bra pa nagot, riktigt bra!
'
men nu har vi lamnat det lilla town of 1770 och ska vidare mot nya spannande aventyr. och aven de ska bli storartade. jag och mika ska erovra varlden!
'
'
'
(har bara min kamera till mitt forfogande just nu, som vi nastan aldrig andvander, sa det far bara bli ett par bilder fran flygningen da.)
'
jaja, de senaste tva veckor har i alla fall blivit spenderade i agnes waters/town of 1770. planen var tva dagar dagar, hur gick detta till? forst och framst var det for att vi skulle ta dykcert som vi stannade langre. det va meningen ja.. jag borjade, men hoppade snart av da insikten att jag inte har nagot i vatten att gora kom over mig. det tog inte lang tid, dyka och vatten ar inte min grej. bra nu vet jag det. det visste jag kanske innan ocksa, eller trodde/anade iaf, men nu vet jag. stannade och stottade mika i hennes grej och akte sedan ut pa stora barriarrevet och snorklade istallet. och vet ni vad? jag sag en skoldpadda! det va precis det jag ville. fiskar? jo, dom sag jag ocksa. men sa fort dom lite storra va i narheten simmade jag snabbt ivag och nynnade pa en trudelutt som gick nagot liknande: don't like the big fish, don't look at the big fish. simpel, men melodin var storslagen, lovar.
'
och jag vet inte hur jag ska forklara den andra handelsen. den ar for storslagen for att vara sann. man kan saga att det ar, och har varit, min stora drom. ja, det kan jag nog.
det artade sig val sa att i det mindre katastrofala forsoket att ta dykcert sa foreslog lararen vi hade att jag skulle testa akrobatikflyg. det skulle nog passa mig battre. DET PASSADE MIG PERFEKT!
fan.. kan inte ga in pa detaljer.. men vet ni vad? jag va som fisk i vattnet (ja, jag inser hur daligt ordval detta var da jag misslyckades miserabelt pa att just vara i vattnet, men det far ga!) dar uppe! piloten var sa imponerad med mig att han akte direkt till dyklararen och skulle skryta om mig. jag har aldrig i hela mitt liv fatt sa mycket komplemanger om nagot jag gjort forut. jag ar faktist bra pa nagot, riktigt bra!
'
men nu har vi lamnat det lilla town of 1770 och ska vidare mot nya spannande aventyr. och aven de ska bli storartade. jag och mika ska erovra varlden!
'
'
'
(har bara min kamera till mitt forfogande just nu, som vi nastan aldrig andvander, sa det far bara bli ett par bilder fran flygningen da.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)