Jag har blivit 22 fyllda år, hoho, vart tog tiden vägen? Var det inte bara igår jag skrapade upp mina knän i ett rullskridskorace runt gården i Jarlaberg? Jag har av någon anledning börjat känna mig stressad, stressad för att hinna med allt som man kan/ska hinna med i livet. Jag är 22.. Inte har jag börjat plugga, jag vet ju knappt inte ens vad jag vill bli när jag blir stor! (eller?) Och jag har inte rest så mycket som jag velat! Det är nu tre (TRE!!) år sedan jag tog studenten, och nu har även min lilla kusin gjort det och andra jag känner som jag alltid tänkt på som små flickor. Folk växer upp och jag känner mig bara fast, fast i nuet och det rör sig inte framåt, nuet blir bara automatiskt dåtid och jag kommer ändå inte ikapp framtiden.
Och ja, på senaste har jag insett hur onödigt det är att tänka/känna just så, det ända man kan göra är att försöka ta de beslut som måste tas, hur svåra de än må vara just då, och försöka ta sig fram till målet. Och vet ni vad... beslut är på väg att bli tagna!
Jag har sagt till om lägenheten och jobbet att jag lämnar dom i höst för att anta världens utmaningar (eller bara Mikas, vem vet..). Om allt går som det ska så reser jag i höst, jag och Mika, till Australien och USA, och vi ska ha roligare än vi någonsinn haft förut (vilket kan bli svårt, ack, så roligt vi haft i våra dagar)! Sedan så kommer jag hem runt jul och börjar förhoppningsvis jobba och samtidigt plugga in en kurs på komvux som jag behöver för att få behörighet på skolan jag sedan ska söka till den kommande hösten. Alltså, resa i höst, plugg och jobb i vår/sommar, riktigt plugg på hösten och tre år framåt.... Om ändå allt skulle gå min väg!
Fick föresten en del väldigt fina grejer när jag fyllde år, och tack alla gulliga som grattade och förgyllde min tillvaro!
I'm twenty two, don't know what I'm supposed to do
or how to be, to get some more out of me.
I'm twenty two, so far away from all my dreams
I'm twenty two, feeling blue.
minns du reglerna till goddag dam vi kom på?? precis så kommer hela resan bli. som en enda lång urgullochalanjonashejknektgoddagdam. missade jag nått? som en bisarr blandning av spänning (över vilket kort som ska dyka upphärnäst), skratt (i maggropen av tanken på att någon skulle kunna heta Urgull), disskussioner (i hurvida jag fuskar eller inte när jag alltid slår först på essen) och dendär sällsamma känslan någonstans i axlarna när den första (eller sjunde) winecoolern sprider sig i kroppen, för ännu en kväll i livet...
SvaraRadera